Eskimåsväng med havskajak!

På forskajakskursen med Kajaktiv såg vi till att bli instruerade hur man gör en eskimåsväng.
Idag testade jag med havskajak och det går precis lika bra! Övade gång på gång i Båven (tack Karin för bra assistans de gånger jag inte klarade att komma upp).

Här kan du se en video på en lyckad roll. Under videon som kommentar kan du läsa tips på hur du kan lära dig eskimåsväng.

Det svåra med eskimåsvängen är att få upp paddelbladet över vatttenytan. Det gäller att (i mitt fall) trycka upp högerarmen rejält. Nu behöver man visserligen inte få upp paddeln helt för att lyckas, men det blir så mycket mindre belastning för axeln om man får upp paddelbladet. Resten sitter i huvudet - dvs man måste se till att huvudet är det som kommer sist upp ur vattnet. Annars hamnar tyngdpunkten för långt ut på sidan och man faller oundvikligen ner igen.

Rörbäcksnäs = världsklass

"Singletrack i världsklass" står det ödmjukt i beskrivningarna för Rörbäcksnäs mtb-leder. Men det är bara att hålla med, de tre lederna är helt suveräna och föredömligt markerade.

Alla tre lederna (röd = 28,6 km, blå = 14,4 km, grön = 8,6 km) utgår från Rörbäcksnäs skola och är dragna i vacker fjällmiljö.

Jag körde den långa sträckan som tog ganska exakt två timmar. Om man vill köra den kortare blå sträckan ska man absolut göra en avstickare på den röda vid Vallsjön (andra gången som den röda gör en avstickare från den blå). Leden på den smala åsen ovanför sjön var definitivt den finaste delen av den röda. Det är isåfall lagom att vända helt om uppe på åsen när det steniga partiet börjar, för det är riktigt stökigt med vassa stenar.

Karin körde ett varv på den blå och ett på den gröna och var precis lika nöjd som jag. Och då körde hon ändå på en odämpad cykel.

I Rörbäcksnäs kan jag också varmt rekommendera "Biggan´s mat o café". Biggan bakar riktigt god stomp - ett lokalt tunnbröd som serveras antingen med ost och skinka (20 kr) eller ännu hellre med falukorv och ägg (40 kr). Även det världsklass ;-)

Vertikal mtb-premiär

Downhill mountainbike blev nästa i raden av nya sporter som jag har testat. På semestern hyrde vi (jag, Martin, Lotta, Peter, Gina och Hasse) cyklar i Lindvallen och testade Sälen bike park.

Jag trodde nog att det skulle vara mer adrenalin i downhill än vad det var. I och för sig påverkade det nog att jag mest åkte i "rodelbanan" som var väldigt teknisk och inte så snabb eftersom de övriga banorna var väldigt blöta ("Åkes väg" var till och med stängd).

Facit blev ändå helt ok. En halvdags cykling gav två försök att köra på den vertikala träväggen (ett bra försök och ett mindre bra), två vurpor över styret, halva "Experion" utan bakbroms, lera fullkomligt överallt och några schyssta bilder (kommer senare).

Feta forsar i Dala-Floda

Forskajak är förmodligen det absolut roligaste man kan syssla med. Om premiären i Mörrumsån var rolig, så var tvådagarskursen med Kajaktiv i Dala-Floda helt fantastisk. Se alla bilder här.

Vi var sex personer på kursen (jag, Karin, Peter, Gina, Lina och Johan) med guiden Erik Rehn (bara 18 år). Den första förmiddagen var snarlik endagskursen i Mörrumsån (kamraträddning, in/ut från bakvatten och andra enklare grunder) men sedan blev den här kursen otroligt mycket bättre. Trycket i Västerdalälven var ca 200 kubikmeter per sekund, så det var rejäla forsar vi paddlade!

Redan första dagen startade vi bland annat från ett rastplatsbord och paddlade en rejält utmanande fors där man garanterat gick runt ifall man inte träffade vågtungan. Andra dagen paddlade vi i Nås och avslutade med två race i Kärringforsen i Björbo - rejält bra drag!

Till sist såg några av oss till att lära oss eskimåsväng. Peter kunde sedan tidigare och Johan behövde bara ett par försök innan han klarade det. Jag fick kämpa lite mer, men efter ungefär en kvart och tio försök senare satt rollen!

Norrut - där S:t Anna är som bäst

Jag och Karin var ute i S:t Anna på nytt i helgen som gick. Den här gången lade vi för första gången i vid Mon camping (se karta), vilket jag kan rekommendera varmt. En helt suverän startplats - gott om parkering, strandilägg och möjlighet att fylla på vatten.

Vi paddlade rakt österut från Mon för att sedan gå norrut direkt efter att vi hade passerat Husfjärden. Vi tog GPS-sikte på mot Lammskär och snirklade oss dit. Därefter gick vi ut mot S:t Annas naturreservat (20-25 min öppet vatten - rejäl motvind) och rundade St Gröskär och hittade en helt ok tältplats på Lilla Gröskär.

På söndagen gick vi i princip rakt söderut. Vi tog GPS-sikte på Entoseklumpen och hittade suveräna paddelpassager genom Måsklabbarna. Den här delen hör nog till S:t Annas absolut bästa för kajakpaddling. Man befinner sig utomskärs men vattnet är så grunt att inga båtar ens kommer i närheten. 10 juli upphör dessutom fågelskyddet, så det går att paddla var som helst. Vill man ha variation finns det ett liknande stråk med småöar en knapp kilometer längre ut.

Från Entose siktade vi mot Yttre Kärrö, gick sedan igenom gyttret vid Brottskären och mot Inre Kärrö där vi åt lunch. Från Inre Kärrö är det sedan inte långt (en knapp timme) tillbaka till Mon.

Totalt blev turen 33 km lång, vilket var fullt tillräckligt i den hårda vinden (med suveräna vågor som följd!). Starttid ca kl 12 på lördagen och sluttid ca kl 15.15 på söndagen.
Se ungefärligt paddelspår på denna länk.

Långhelg i S:t Anna

Helgens paddling i S:t Anna var riktigt skön. 21 grader i vattnet, lagom soligt och all mat föredömligt förberedd av Ohlson/Persson. Strålande!

Vi var ute fredag till söndag. Se alla bilder här.
Tyvärr har jag inget GPS-spår att ladda upp, men vi utgick från Tyrislöt och sov första natten på Lökö (eller snarare på en liten ö precis bredvis Lökö), gick sedan till Harstena på lördagen (övernattade på Torrön) och paddlade på söndagen genom kanalen tillbaka till Tyrislöt. Total sträcka ca 45 km.

På lördagskvällen testade vi kamraträddningen som du kan läsa mer om här. Det gick sådär med havskajaker. Inga problem att ta sig upp, men desto svårare för kamraten att styra in den långa kajaken helt vinkelrätt mot den som ligger i vattnet. Slutsatsen är att den här typen av räddning aldrig kommer att fungera i skarpt läge.

Såg till att fota lite på lördagskvällen. Det var en fantastisk solnedgång, men tyvärr glömde i all iver att lägga fokus på ansiktet när jag tog porträtt. Men exponeringen och blixtkompensationen blev riktigt bra (använde till slut en tidningssida för att täcka för blixten och få lagom med ljus). Det såg bra ut i kameran, men nu när jag tankade över bilderna ser jag att ansiktena är helt suddiga. Fotografering är en ständig lärprocess...

Favorit i repris vid Ågelsjön

Igår blev det klättring och bad vid och i Ågelsjön med Martin och Lotta. Helt suveränt att åka dit direkt efter jobbet - särskilt nu när jag jobbar i Norrköping.

Det var favorit i repris - åkte till Ågelsjön flera gånger efter jobbet med Björn Söderbergh för två år sedan. Ågelsjön funkar alldeles utmärkt som afterwork även från Linköping!

Sådär på kvällen är de första väggarna (Divaväggen och Lilla berget) smidiga att klättra eftersom de är så lättillgänglig. Igår klättrade vi Divaleden och Nollan precis vid sjön och sedan Jack the Ripper lite längre in på nästa vägg.