Blöt tur upp till Trollfjordsstugan

Vandring från Trollfjorden upp till Trollfjordsstugan. Cirka 1,45h effektiv tid (2h total tid). 2km enligt ledmarkeringen och 400 höjdmeter. Samma väg tillbaka (och ungefär samma tider).

Se alla bilder här.

Vår andra vandringstur på Lofoten var tänkt att bli en enkel och behaglig söndagstur. Med facit i hand blev det inte riktigt så - det blev snarare en "misärtur".

Vi tog turbåten (400 NOK per person) från Svolvaer som normalt sett bara går in i Trollfjorden och vänder tillbaka - men om man säger till kan man bli avsläppt längst in i fjorden där vandringsleden upp till DNT-stugan börjar.

Vi gick av båten och följde leden som börjar vid kraftstationen och följer vattenledningsröret (ett tips är att gå delar av sträckan uppe på röret - se bild). När röret viker av brant uppåt tar leden av till höger och går in i ett rejält blött parti med massor av ormbunkar. Därefter följer ett stökigt parti med stora stenblock innan sista stigningen upp till stugan, som ligger fantastiskt vackert omgiven av berg och precis vid en sjö. Det är en DNT-stuga med åtta sängplatser och en suveränt fin vedeldad bastu.

Det var efter nedstigningen samma väg som problemen började. Vi hade fått uppgiften att första turbåten skulle komma in i Trollfjorden kl 11.00, så vi var nere vid bryggan i god tid kl 10.30. Det kom dock ingen båt - och inte kl 13 eller 15 heller som var nästa hålltider. Det var alltför höga vågor ute på öppna havet utanför fjorden för att båtarna skulle kunna gå - men det visste inte vi även om vi misstänkte det. Området inne vid Trollfjorden saknar helt mobiltäckning, så vi fick vackert vänta vid bryggan utan mat och utan möjlighet att få skydd mot hällregnet.

Det som störde oss mest förutom kylan och regnet var att flera båtar kom in i fjorden, men vände en bit bort från bryggan trots att vi signalerade och visslade att vi sökte kontakt.

Vi hade såklart planer på att gå tillbaka upp till stugan, men väntade ytterligare en timme och kl 16.00 - efter sex timmars väntade och tre båtar som hade vänt - kom Hurtigrutens safaribåt hela vägen till bryggan och gav oss skjuts tillbaka.

Erfarenheten är att det kan vara snabba väderomslag på Lofoten och det är alltid läge att ta med sig extra mat ifall man "fastnar" en dag eller två på en plats. Tänk också på att handla i god tid. Vi hade tänkt köpa extra mat innan vi klev på båten i Svolvaer, men på söndagar är i princip allt stängt i Norge.

Läs generell info om vandring och Lofoten.

Topptur till Småtindan - långt ifrån anspråkslös

Cirka 4h effektiv tid (vi nyttjade 6,5h inklusive pauser med lunch och fotografering, start kl 11.14 och avslut kl 17.45). Toppen ligger på 662 möh (start i princip på havsnivå), totalt förbrukar vandringen 1150 höjdmeter.

Se alla bilder från vandringen här.

Småtindan, som är en topp precis söder om Kabelvåg i Lofoten, har ett anspråkslöst namn men vandringen upp till toppen kräver helt klart en del energi. Utsikten blir snabbt helt fantastisk och från toppen har man 360 graders vy ut över Lofoten, fjordarna och haven runtomkring.

För att hitta till starten av vandringen, ta av E10 höger strax söder om Kabelvåg vid en skylt för pistolskyttebana. Parkera bilen vid bommen på vänster hand och börja vandringen på grusvägen bakom bommen fram till Storkongsvatnet.

Framme vid sjön går stigen upp vänster vid en skylt. Följ sedan stigen upp mot bergen, den går rakt upp för att sedan (ungefär halvvägs), vika av mot höger och över en bäck där man kan fylla vatten. Gå sedan upp på kammen och till sist den branta sista biten upp mot Småtindans två toppar. Den högra är något högre än den vänstra. Vägen ner är samma som upp.

Läs även generell info om Lofoten och vandringsmöjligheter.

Ny magisk plats: Lofoten

Jag har tidigare bloggat om Galapagos som en magisk plats på jorden. Jag vill påstå att även Lofoten i Norge kvalar in på den benämningen. Naturupplevelsen på Lofoten är fantastisk. Du hittar fjordar, berg, stränder och en fiskekultur som fascinerar enormt.

Lofoten är en suverän plats för outdoor-aktiviteter och fotografering.

Vad beträffar fotografering, är det (såklart) landskapsfotografering som det handlar om. I mitt tycke blev landskapet allt vackrare ju längre söderut vi kom, men det är såklart en smaksak. Att besöka Reine och Henningsvaer är hur som helst ett måste. Se alla mina bilder från Lofoten.

Nedan följer info om vandring, klättring och kajak.

Vandring
Lofoten erbjuder fantastiska vandringsmöjligheter. Det finns i princip obegränsat med möjligheter för både toppturer och ”vanliga” vandringsturer, bland annat flera till olika kritvita stränder på västsidan. Den högsta toppen på Lofoten är ”bara” drygt 900 möh, men flera toppar är ändå rejält utmanande. Rekommenderad karta är "Turkart 1:100 000, Lofoten" och kostar 149 NOK, där många av lederna är utmärkta. En sammanställning med vandringsförslag finns på DNT:s sajt om Lofoten.

På Lofoten finns det flera DNT-stugor öppna för övernattning. För att komma in i stugorna måste du ha DNT:s standardnyckel (länk till mer om Norges vandringsstugor och DNT-nyckeln).

Tänk på att det generellt sett är väldigt blött och lerigt var du än vandrar på Lofoten. Rejäla och höga kängor är därför att föredra.

Läs mer om specifika vandringar:
Topptur till Småtindan
Blöt tur upp till Trollfjordsstugan

Klättring
Även klättringen är fantastisk på Lofoten. Du kan såklart klättra lite var som, det finns fortfarande flera förstabestigningar kvar att göra, men de flesta klättrare håller till omkring Henningsvaer och Calle (strax söder om Kabelsvåg). Räkna inte med att kunna sätta topprep, utan det är traditionell klättring (trad) som gäller. Vid Henningsvaer och Calle finns dessutom två naturcampingar som är fyllda med klättrare. Campingarna är enkla men gratis och har utedass och dricksvatten. Det finns en riktigt bra förare över Lofoten, länk till bokbeskrivning och webbshop.

Kajak
Kajak börjar bli riktigt populärt på Lofoten, och det är inte så konstigt. Det är sannolikt en av världens mest spektakulära platser för paddling. Men det är samtidigt väldigt förrädiskt och man bör definitivt ha erfarenhet av säkrare och enklare paddling innan man ger sig ut.

Tidvattenströmmarna är enormt starka (vattnet strömmar i hastigheter upp till 15 km/h vid sydspetsen – du har inte en chans att paddla mot sådana strömmar utan dras bara med ut till havs). Allra starkast är strömmarna i de fjordar där vattnet flödar rakt igenom Lofoten.

Dessutom får du vara beredd på hård vind. Läs mer om vinden i blogginlägget om vår specifika kajaktur (kommer snart). Vattentemperaturen är cirka 12 grader, så du bör paddla i torrdräkt, vilket samtliga uthyrare jag var i kontakt med kunde tillhandahålla.

Det går att paddla runt hela södra Lofoten, men det är inget jag själv har provat. Enligt uppgift tar det fem-sju dagar men är naturligtvis väldigt väderkänsligt och krävande.

Följande ställen hyr ut kajaker och annan utrustning:
XXL Kajak (Henningsvaer): +47 916 55 500
Lofoten Aktiv (Kabelsvåg): +47 992 31 100 mejladress: post@lofoten-aktiv.no
Nusfjord kajak (Nusfjord): +47 900 35 324
Reine adventure (Reine): +47 93 21 45 96 mejladress: post@reineadventure.no
Lofoten outdoor (Reine): +47 930 69 207

Se alla mina bilder från vår paddling i Lofoten.

Resa till Lofoten
Det vanligaste sättet att ta sig till Lofoten är sannolikt bil till Bodö och därifrån färja till Svolvaer. Ett annat smart sätt som vi gjorde var att ta nattåget till Riksgränsen och där hyra bil av Hertz (Kiruna-kontoret kör upp bilar som kan hämtas vid Riksgränsen). Det går bussar på Lofoten, men bil är att föredra.

Boende
Det campingar i princip överallt (se info om två gratis naturcampingar under avsnittet klättring ovan) och även vandrarhem, B&B och hotell. Dessutom finns det överallt Rorbuer, som är traditionella fiskestugor som numera hyrs ut till turister.

Oändligt med tid i Riksgränsen

Riksgränsen midsommar 2009
Originally uploaded by Jörgen Bengtsson

Är uppe i Riksgränsen över midsommar - och det är helt suveränt.
Vi kombinerar snowboard, vandring och fotografering.
Se alla bilder här.

I torsdags gick vi till Svenska fjällklubbens stuga i Katterjaure. Se GPS-spår här.
Idag gick vi en topptur upp på Rohccevarri. Se GPS-spår här.

Det är helskönt eftersom dygnet verkligen har 24 timmar. Solen går aldrig ner och ikväll har backen öppet 22-01. Så inga problem att ha sovmorgon, vandra fem timmar och sedan åka bräda. Sweet!

Brädåkningen är väl mer annorlunda än bra. Tre backar är öppna och det är riktig sorbet. Men kul att kunna åka i bar överkropp och mitt i natten!

Fotograferingen är såklart helt lysande. Såg till att ta några motljusbilder för att få solkänslan sent på kvällen.

Spännande lerbyar i Atlasbergen

Efter att ha mellanlandat i Marrakesh efter vår vandringstur i Sahara-öknen stack vi iväg på en fyra dagars vandringstur i Atlasbergen.

Läs mer här om trekking i Atlasbergen och hur det fungerar.

Atlasbergen är oerhört vackra och det finns gott om vältrampade stigar och vägar för trekking. Det som dock skiljer sig mest från andra vandringsområden är marockanernas vardagsliv. I Atlasbergen bor berber-folket i byar som helt är byggda i lera. Med våra mått mätt är standarden väldigt låg. Vi vandrade genom byar som har fått tillgång till el för bara två år sedan och det är påtagligt kallt inomhus (ca 5-6 grader).
Vår första natt bodde vi i byn Tizzi Oussem där varje familj har några höns, getter och kanske en mjölkko. Boskapen bor i nederdelen av huset, ovanför bor familjen. Mjölkningen sker förhand direkt ner i kannan.
På avstånd är byarna svåra att upptäcka eftersom lerhusen har samma färg som omgivningen runt omkring.

Se alla bilder från vandringen här.

Dag 1 (28 dec): Taxi från Marrakesh cirka 1h till vår startplats för vandringen, där guiden Hassan mötte upp med sin mulåsna.
Vandringsstart kl 09.23. 3,5h effektiv vandring, 5,5h totalt. Starthöjd 1600 möh. 1139 m stigning, 1158 m utför. Högsta punkt 2253 möh.
Vandringen började med cirka två timmar uppför till en härlig lunchplkats i passet Tizi n´Tacht (2253 möh). Därefter nedför och igenom en bergsby och vidare till byn Tizzi Oussem där vi sov i en gite (guest house).

Dag 2 (29 dec): Start kl 09.09. 4,5h effektiv vandring, ca 5h totalt. 1103 m stigning, 994 m utför. Högsta punkt 2513 möh.
Startade ganska brant uppför till passet Tizi n´Mzik. Därefter nedför med utsikt över den lite större orten Imlil och fram till byn Aroumd. Vi åt lunch och sov i ett privat hus i Aroumd (trekking-företagets ägares hus). Efter lunchen 1,5h promenad runtomkring Aroumd, som för övrigt är en bra startpunkt ifall man vill bestiga Toubkal, Marockos högsta berg (4176 möh).

Dag 3 (30 dec): Start kl 10.02. 3h effektiv vandring, 3,5h totalt. 711 m stigning, 478 m utför. Högsta punkt 2373 möh.
Vandring från Aroumd till Imlil och vidare uppför genom gles skog med väldigt annorlunda barrträd. Upp till ett pass med ett litet raststopp (en kiosk). Vi fortsatte dock direkt eftersom vädret blev sämre och gick hela vägen till den by där vi åt lunch och sedan sov i samma gite. Ganska låg standard på det här boendet och på nytt väldigt kallt inomhus (ca 10 grader).

Dag 4 (nyårsafton): Start kl 09.30. 2,5 h effektiv vandring, 2,5h totalt. 361 m stigning, 803 m utför. Högsta punkt 2133 möh.
Vacker vandring på skrå på bergssidan utmed en dal. Igenom en by vidare på skrå fram till ett pass, därefter serpentinväg nedför och fram till en by och taxibilen till Marrakesh. Vi åt lunch i regnet vid den lilla floden i byn.

Öken- och bergstrekking i Marocko

Trekking i Marocko går att rekommendera till alla som gillar vandring. Allt är väldigt välorganiserat och alla turer går att planera och boka hemifrån via webben.

Det här blogginlägget beskriver trekking i Sahara-öknen och i Atlasbergen.

Sahara-öknen
För att vandra i öknen bör du boka turen genom ett trekking-företag. Jag ser inte hur man skulle kunna styra upp en flerdagarstur i öknen på egen hand. Det finns exempelvis inga kartor över området (eftersom Marocko och Algeriet inte är överrens om gränsdragningarna) och det är mycket svårt att veta var det är fin vandring.

Vi bokade turen genom företaget Anergui voyages (Cyber Berbere) och upplägget inkluderade:

• Sex dagar (fyra vandringsdagar och två transportdagar)
• Hotellnatt före och efter turen i Marrakesh
• Transport t/r Marrakesh-Draa Valley (nära Zagora)
• Guide (engelsk- och fransktalande)
• Kock och all mat
• En nomad från Draa Valley med tre dromedarer (som bär packningen)
• Vanliga kupoltält att sova i

Pris: 390 euro per person (vi var fyra personer i gruppen).
Det enda vi behövde ha med själva var sovsäck och vatten.

Läs om turen dag för dag här.

Det här är bra att tänka på vid trekking i öknen:

• Det är sand överallt och den tränger in överallt. Det går inte att vara nog försiktig med prylar. Min lilla kompaktkamera gick sönder (sandkorn in mellan objeketivet och själva kamerahuset vilket pajade zoomen). Våra gore-tex-membran i skorna är fortfarande fulla av sand.
• Maten var inget problem för oss. Den var snarare överkokt än föremål för magsjuka.
• Det är alla temperaturer i öknen. I slutet av december hade vi 15-25 grader på dagen och 5-10 grader på natten, men det kan mycket väl vara minusgrader på nätterna.
• Som svensk fixar vi inte att dricka marockanernas vatten. Å andra sidan bär man ju inte packningen, så det går att köpa fyra-fem flaskor och ta med sig. Det funkar också med klortabletter för att rena vattnet.
• Det var mobiltäckning i princip överallt där vi gick.
• Vandringen var inte alls avancerad och gick i långsamt tempo (ca 4-5 h vandring per dag) och vi tog rejäla pausar, särskilt lunchpausen som var på minst två timmar.
• Maten är rejält tilltagen både på lunchen och middagen. Därtill fick vi torkad frukt och nötter som snacks under vandringen. Frukosten däremot var ganska simpel (te, vitt bröd och marmelad).

Atlasbergen (High Atlas)
Vi valde att boka en fyradagarstur via företaget Hiking in Morocco och upplägget var snarlikt det för Sahara. Jag tror dock att det går alldeles utmärkt att vandra i Atlasbergen på egen hand. Det gäller bara att ta reda på var det finns så kallade "Gites" för övernattning. En gite är en typ av simpelt boende, ungefär som ett vandrarhem modell superbasic.

Vårt upplägg med Hiking in Morocco inkluderade:

• Fyra dagar
• Transport med taxi t/r Marrakesh-Atlasbergen
• Guide och kock i samma person (pratade knagglig engelska) från området
• All mat (väldigt bra mat - mycket grönsaker varje måltid)
• Guidens mulåsna (som bär all packning)
• Övernattning i simpla gites i bergsbyar.

Pris: 220 euro per person (det var bara vi två i gruppen).
Det enda vi behövde ha med själva var sovsäck och vatten.

Läs om vår specifika tur dag för dag här.

Det här är bra att tänka på vid trekking i Atlasbergen:

• Vandringen var "lagom jobbig". Vi styrde själva över tempot och det gick bitvis rejält uppför. Vi gick 2,5-4,5h per dag, vilket kändes lite kort.
• Det finns inte särskilt mycket att göra när man väl är framme vid giten förutom att äta och frysa. Det blev mörkt omkring kl 17.00.
• Det var rejält kallt - särskilt inomhus. Vi hade ca 10 grader på kvällarna och nätterna. Funkar när man ska sova och man ligger i sovsäcken, men värre under eftermiddagen och kvällen.
• Suverän mat, men simpel frukost (te, vitt bröd och marmelad).
• Vi höll oss på höjderna 1600-2500 möh. Högsta toppen heter Toubkal (ca 4000 möh)

Magisk ökentur i Marocko

Omkring jul 2008 gjorde vi en fyra dagars trekking i norra Sahara, Marocko (sex dagar med transport från/till Marrakesh inräknat.
Läs mer om upplägget, pris och om att trekka i Marocko här.

Turen var helt fantastisk och rekommenderas varmt till alla som vill uppleva riktig öken.

Se alla bilder från ökenturen här. Se karta över rutten här. Notera dock att vi aldrig var inne i Algeriet. Yahoos kartunderlag är inte särskilt exakt för detta område, dessutom är gränsen länderna emellan "disputed", dvs ej helt fastslagen.

Dag 1 (21 dec): Bil hela dagen från Marrakesh (start 08.00) söderut till byn Nesrate, söder om Zagora, nonstop förutom ett fikastopp/provianteringsstopp och ett lunchstopp i Ouarzazate. Bilturen gick över och igenom Atlasbergen och är en häftig biltur, om än lite lång (ca åtta timmar).
Framme i Nesrate såg vi till att fota ordentligt bland sanddynorna eftersom ljuset var fantastiskt. Lite senare kom vår nomad och hans tre dromedarer gående med våra tält- och matprylar. Vi slog läger precis utanför byn vid sanddynorna.

Dag 2 (22 dec): Start kl 08.41. 4,5h effektiv vandring, totalt 7,5h.
Vandring i sanddynor fram till lunch vid en oas, dvs ett stort fält med grön åkermark. Därefter förbi en by, igenom helt platt torkad lera och därefter på nytt stora sanddynor i området Tidri.

Dag 3 (23 dec): Start kl 08.34. 4h effektiv vandring, totalt 7,5h.
På morgonen gick vi upp på en bergsplatå som gav två-tre mils utsikt. Paris-Dakar-rallyt hade 2007 (sista året rallyt genomfördes i Sahara) en specialsträcka på "vägen" nedanför platån. Därefter en dryg timmes vandring på helt platt lerjord, en häftig upplevelse. Lunch vid ett ensamt träd mitt på platten. Efter lunch mer lerjord och avslutning bland stora sanddynor där vi slog läger.

Dag 4 (24 dec): Start kl 08.51. 5h effektiv vandring, totalt 6h.
Det blåste en del på morgonen. Sanden yrde överallt när vi gick igenom sanddynorna. Senare på förmiddagen gick vi över lerjord fram till lunchplatsen vid ett ensamt Akacia-träd. Efter lunch mer lerjord och sedan sanddynor fram till lägerplatsen vid Dunes Erregabi.
Vi firade julafton med en annan helfransk grupp från samma trekking-företag.

Dag 5 (25 dec): Start kl 09.09. 2h effektiv vandring, totalt 3h.
Suveräna sanddynor på morgonen fram till en riktig sagoby. Därefter vidare till nästa by Ouled Driss för lunch, dusch och avslutning.
Den här natten sov vi inte i tält, utan i permanenta lerhyddor.

Dag 6 (26 dec): Bil tillbaka till Marrakesh. Några turiststopp under vägen och lunch på samma restaurang i Ourazate.

Fantastisk vandring i oknen

Vi ar precis tillbaka fran var tur i oknen i sodra Marocko. Sitter pa ett internetcafe i Marrakesh och sakerhetskopierar bilder fran kameran till ett USB-minne, vilket tyvarr tar en evighet.

Vandringen i oknen var helt fantastisk. Turen var pa sex dagar, varav tva var resdagar i bil. Under de fyra dagarna i oknen gick vi 4-5 timmar genom helt otroliga sanddynor och sma byar. Med oss hade vi en guide, en kock och en nomad med tre dromedarer som bar var packning. Forutom jag och Karin var det ett franskt par med pa turen.

Jag kommer att blogga mer utforligt senare och beskriva turen dag for dag. Mobilbilder finns uppladdade till www.flickr.com/jorgenbengtsson. Alla andra bilder laddar jag upp nar jag kommer hem.

Imorgon gar vi ut pa nasta Marocko-tur; en fyra dagars vandringstur i Atlasbergen.

Pa vag till oknen och Atlasbergen i Marocko

Sitter just nu pa ett internetcafé i Barcelona. Flyger till Marrakesh imorgon for nagra riktigt skona turer i Marocko. Forsta ska vi ut sex dagar i oknen och vandra. Till var hjalp har vi en guide, en kock och en kamel!
Darefter gor vi en tur upp i Atlasbergen med samma upplagg, fransett att vi byter kamelen mot en asna.

Jag hoppas kunna blogga om turerna fran vart "baslager" i Marrakesh.

Havsnära på Sörmlandsleden

Karin har pratat om Sörmlandsleden i flera år, men själv har jag aldrig varit ute på den.
Förra helgen gick vi äntligen en kort tur på etapp 38.
GPS-spåret hittar du här.
Bilder hittar du här.

Vi fixade så att vi kunde ställa en bil vid Östra Kovik och blev sedan avsläppta vid Uttervik.
Jag håller helt och hållet med Karin, Sörmlandsleden är verkligen helt suverän. Det blir annorlunda när sträckningen är precis utmed havet. Kuperat och suverän utsikt!

Toppbetyg till etapp på Östgötaleden

Dagstur på Östgötaleden strax norr om Åby.
20 km (6h 20 min inkl långa pauser)
Alla bilder hittar du här.
GPS-spåret hittar du här.

Lyckades pricka en strålande höstdag för en dagstur på Östgötaleden i söndags. Generellt är jag lite skeptisk till Östgötaleden, men den här etappen var helt suverän. Leden är dragen mellan flera skogssjöar. Du passerar Råsjön, den mindre fiskesjön Bengtgölen, Nedre Glottern, Bärsjön och Stora Älgsjön.
Tillgängligheten är också perfekt. Du kan ställa bilen precis intill riksväg 55 mot Katrineholm och direkt kliva på leden.

Fotomässigt var det också en kanondag. Höstlöven bjöd på ett riktigt färgfyrverkeri mot den blå himlen.

Fantastiska Trolltunga

Trolltunga
Originally uploaded by Jörgen Bengtsson

26,4 km. 6h 56 min (9h 13 min inkl pauser 10.18-19.31)
GPS-spåret hittar du här.
Alla bilder hittar du här.

Vandringen till Trolltunga börjar vid Kjeggedal, som ligger ca 25 km från Odda.
I Kjeggedal finns det en vajertåganordning som leder upp på berget. Bergbanan drivs av stugsamfälligheten uppe på berget och går bara lördagar och söndagar. Vi gick turen en fredag, vilket betyder att vi vackert fick gå alla 2000 trappsteg (400 höjdmeter) upp på berget. Effektiv tid tog trapporna 45 minuter.
Därefter går leden upp genom ett pass och vidare utmed bergskanten högt ovanför Ringvattnet. Det är flackt och lättgånget till Trolltunga, men långt så räkna med 3,5h från toppen av trapporna tills du är framme.

Trolltunga lämnar ingen oberörd. Isåfall är det bara att gå längst ut på kanten eller dingla med benen. Mellan klippavsatsen och Ringvattnet är det nämligen 350 meter ren luft.

Tillbaka är det samma väg som gäller, så totalt blir det en rejäl tur. Det finns ingen stuga att gå in i under vägen, så räkna med fika och lunch under bar himmel. Vi behövde totalt sju timmar effektiv tid innan vi var tillbaka vid bilen, över nio timmar inklusive pauser. Och trapporna ner tog precis lika lång tid som upp, 45 minuter.

Våt trekant i Trollheimen

På semestern i augusti gick vi den vältramapade tredagarsvandringen Trekanten i Trollheimen. Vi hade lite otur med sikten, det var väldigt blött och dimmigt, men jag kan helt klart rekommendera den. Vandringen är väldigt varierande och jag kan tänka mig att det är en suverän vintertur.
Alla bilder från turen hittar du här.
En översiktskarta över turen hittar du här.
Läs utförlig och generell info om vandring och turskidåkning i Norge här.

Dag 1: Gjevilvasshytta-Trollheimshytta
22 km. 7h 10 min (8 h 30 min inkl pauser 09.50-18.20)
Gjevilvasshytta (710 möh) nås med bil och vi kom dit på eftermiddagen och tältade utanför stugan och började gå dagen efter.
Vi hade väldigt dålig sikt, vilket var synd, för turen till Trollheimshytta (540 möh) är spektakulär. Man går upp genom skogen till kalfjället där det är ganska våt myrmark, korsar sedan en bäck som blev ett rejält vad för oss eftersom vi inte höll full koll på kartan och ville inte gå tillbaka till den grunda övergången.
Därefter går leden in mellan två berg och över ett pass. Högsta punkten är 1 363 möh och här är det snö och mycket sten men även sjöar och många små bäckar som ska korsas.
På slutet av turen går det riktigt brant nedför till Trollheimshytta.
Middagen serveras kl 19.00.

Dag 2: Trollheimshytta-Jöldalshytta
19,9 km. 5h 13 min (7h 01 min inkl pauser 09.21-16.22)
Se GPS-spåret här.
Starten är riktigt brant. På fem kilometer är stigningen 800 meter upp till högsta punkten på 1 372 möh. Där uppe är det stenskrovel men ändå behaglig vandring. Sedan är det svagt nedför i ungefär tio kilometer.
De avslutande fem kilometerna är lite annorlunda för att vara Norge, nämligen en vacker grusväg fram till Jöldalshytta (740 möh). Landskapet är inte helt olikt Skottland.
Jöldalshytta ligger väldigt vackert vid sjön Jölvatnet.
Middag serveras kl 18.00.

Dag 3: Jöldalshytta-Gjevilvasshytta
22,3 km. 5h 10 min (7h 00 min inkl pauser 09.04-16.04)
Se GPS-spåret här.
En flack och klart behaglig tur hela vägen. Den högsta punkten ligger på 1 113 möh så det är myrmark och växtlighet under hela turen.
Utsikten under turen är vidsträckta vidder snarare än höga branta berg. I kombination med de två andra sträckorna på Trekanten, blir den sista dagen helt suverän eftersom utsikten är så annorlunda.

På tur i Norge

Att gå på tur i Norge är en riktig klassiker. Var och varannan norrman går man ur huse på långhelger och går mellan hytter.Till fots på sommaren och med skidor på vintern.

Allmän info
Leder och fjällstugor för övernattning finns lite varstans i Norge, ofta ganska lättillgängligt, åtminstone med bil, men tänk på att det tar lång tid att köra bil i Norge. Hastighetsbegränsningen är oftast 80 km/h och vägarna smala och kurviga. Och fortkörningsböterna är på ofantliga belopp.

Förslag på områden och specifika turer
Joutenheimen och Trollheimen är två suveräna områden både på sommaren och vintern. Hardangervidda likaså.
Sajten http://www.tilltopps.com/ är en bra utgångspunkt för planeringen. Sajten har inte uppdaterats på ett par år, men lederna har å andra sidan inte flyttat på sig. Du hittar också väldigt bra info på http://www.turistforeningen.no/.

Lofoten är en helt unik plats på jorden. Läs all info här.

Här följer en lista på turer som jag kan rekommendera:

Vintertur: Fantastisk tur med start i Storlien.

Sommarturer: Besseggen en riktig klassiker, Trekanten i Trollheimen är en schysst tredagarstur, Trolltunga är en fantastisk dagstur (som kan förlängas).

Karta
Kan du köpa på en välsorterad bokhandel i Sverige och på alla hytter i Norge.

DNT-nyckel
För att komma in i obemannade hytter krävs det att du har DNT:s (Den Norske Turistföreningen) standardnyckel. Som medlem i Svenska Turistföreningen betalar du 100 kr i pant för nyckeln och får behålla den hur länge du vill. Nyckeln passar till alla DNT-stugor i Norge. Du får nyckeln hemskickad till dig i ett kuvert med ett inbetalningskort. Läs mer här. Du kan alltid mejla info@turistforeningen.no så får du hjälp.

Norska hytter
Du kan inte boka plats i fjällstugorna. Alla får övernatta. Om du kommer sent och sängplatserna är slut finns det madrassplatser på golvet.
Normalt sett är de större hytterna bemannade (betjänt) under påskveckan och på sommaren, i övrigt är de obemannade (självbetjänt). När stugan är bemannad finns det ingen möjlighet att laga sin egen mat, utan du "måste" köpa helpension med enklare men rejäl 3-rätters middag (kl 18 eller 19), sängplats i flerbäddsrum, frukost och lunchpaket för 590 Nkr per person.
När stugorna är obemannade (självbetjänt) kan du laga mat inomhus och det finns rejäla matförråd med all tänkbar mat. Du tar vad du önskar och betalar efteråt via ett inbetalningskort. Det finns alltså ingen anledning att bära med sig mat. Notera dock att ett fåtal stugor anges som obetjänt och då saknas matförråd.
Du kan betala med kort i alla hytter. I själv- och obetjänta hytter sätter du in pengar i efterhand för boendet och eventuell mat som du har tagit.

Terräng och gångtider
Norge är fantastiskt vackert. Fjordarna och de branta bergen skapar ett landskap som ibland till och med slår Nya Zealand på fingrarna.Tänk dock på att nästan all växtlighet försvinner omkring 1100-1200 meters höjd. Det som återstår då är stenskrovel. Det är alltså inte nödvändigtvis vackrare på hög höjd i Norge, man kan med fördel välja leder på 800-1000 m höjd för att inte bara få grå och svart sten. På vintern när allt är snötäckt och vackert är höjden såklart inget problem.
Det är stundtals ganska tuffa leder. Norrmännen är hurtiga och räds varken riktigt branta och riktigt långa dagsturer. Alla tider som anges på kartor och i turbeskrivningar är effektiv gångtid och räkna med att du behöver den angivna tiden, om inte mer. Plus pauser.

God tur!

Vandring i Dolomiterna

Jag kan varmt rekommendera alla att vandra i Dolomiterna. Se bilder från vår fyradagarsvandring här. Kartbild över turen finns här. GPS-spåren respektive dag: Cortina-Lagazuoi, Lagazuio-Malga Ra Stua, Malga Ra Stua-Riguio Biella, Rifugio Biella-Cimbanche (spåren är tyvärr inte fullständig eftersom batteriet i mobilen tog slut efter cirka tre timmar).

Allmän information
Antalet vandringsleder och stugor för övernattning (rifugios) i Italienska Dolomiterna är i princip obegränsat. Det enda eventuella hinder som finns är att det är svårt att få tag på bra information på engelska. Turistinformationen kan sällan hjälpa till och de guider vi pratade med kunde inte engelska. Tyska kan ibland fungera bättre. Se därför till att köpa en bok hemma och surfa efter info.

Förslag på område
Vi utgick från orten Cortina d´Ampezzo, vilket var ett utmärkt val. Cortina är en pittoresk alport (se bild) som du når direkt via buss från ett antal olika italienska städer eller genom tåg till Calalzo och sedan buss sista biten upp till Cortina. Räkna dock med det endast finns hotell (ca 1000 kr för dubbelrum) i Cortina, inga vandrarhem eller enklare boenden.

Förslag på vandringsleder
I Dolomiterna finns leder som kallas Alta via (som betyder hög väg på italienska). Varje Alta via har ett nummer och är dragna över fantastiska toppar och pass mellan olika stugor. Längden varierar från 10-15 dagar och det går utmärkt att bara gå delar och vika av på en annan led för att skap en loop eller för att komma ner till en väg för att ta bussen tillbaka. Läs mer om Alta via 1 på Wikipedia, som beskriver varje dagsetapp i detalj.

Karta och ledmarkeringar
I Cortina finns det flera bokaffärer som säljer vandringskartor. Skalan är 1:250000 eller 1:50000.
Ledmarkeringarna är tydliga ifall man går på en vandringsled. Se bild här och här. Däremot gick vi bort oss flera gånger när vi försökte följa markerade stigar. De är inte särskilt vältrampade.

Via ferrata
Lite varstans utmed lederna i Dolomiterna finns det via ferrata (markerade på kartan), som är en passage som kräver utrustning (en typ av klättersele med karbiner som du hakar fast i en stålvajer fäst i berget). Utrustning finns att hyra i exempelvis Cortina. Via ferratorna är av olika svårighetsgrader. I princip överallt finns det alternativa leder runt passagen som inte kräver någon utrustning.

Övernattning i rifugio
I Dolomiterna kallas stugorna man bor och äter i för rifugio. Upplägget är snarlikt våra fjällstugor i Sverige och Norge, frånsett att man bör se till att boka en plats i förväg. Det kan bli fullt, särskilt utmed Alta via 1. Det finns privata och friluftsföreningsanslutna rifugios. Det som skiljer är priset och ibland standarden. Säng i sovsal, 3-rätters middag (servas kl 19.00) och frukost kostar cirka 45 euro per person i en privat rifugio och cirka 35 euro i en föreningsansluten. Alla rifugios som vi bodde i accepterade kreditkort.

Det finns ingen kokmöjlighet i stugorna och det är sparsamt med lunchmöjligheter. Det finns inga lunchpaket att köpa, men det går ju ändå att "sno med sig" mackor och frukt från frukosten.

Temperatur och kläder
Det är högalpin terräng så temperaturen skiftar från -2 till +20 (i augusti) beroende på vilken höjd du är på. Det är alltså läge att ta med varma kläder trots att det är Italien vi pratar om.

Fotomöjligheter
Jag valde att inte bära med mig systemkameran, vilket var synd. Dolomiterna bjuder på suverän fotografering. Inte mitt på dagen då den skarpa solen vattnar ur alla färger, men i gryningen och på kvällarna är ljuset fantastiskt. Se exempelvis vilken effekt solen skapar på berget på den här bilden!
Det är inte alls disigt uppe i bergen som det annars ofta är i södra Europa.